ÖPPEN DAGBOK

Varning från andevärlden…

Jag och en kompis fick den äran att få komma till Uppsala/Björklinge och ha en ”andlig helg” tillsammans med ett antal gäster där.

Helgen blev helt fantastisk…

När det så var dags för oss att köra hemåt var vi med om en häftig upplevelse…

Vi hade redan på väg upp de 63 milen från Skåne, märkt att vi inte var ensamma i bilen. Och så var fallet även på hemresan…

Jag körde och hade bestämt innan att nu tankar vi och sen är det bara att tuta och köra. När jag gjort detta, hant jag köra 10 meter så började signalen från handbromsen lysa och tuta.

Men, det var inte det vanliga tutandet. Jag sa att det lät ju som morse, varning??? Stannade drog handbromsen och släppte den igen… Jag talade högt för dem/bilen att nu får ni lägga av, vi ska hem nu och har en bit att åka.

Då började det ännu värre… högt och lågt, en lång radda precis som att den skällde på mej. Jag höjde också tonen och sa att, jasså det är du som ska ha sista ordet. Då pep den en signal, som et JA och sen var den tyst…

Japp, nu var det bra, tyckte jag och körde ut på motorvägen…

500 m senare gav bilen en svag signal ifrån sej och denna gång var det oljelampan som signalerade.

Det var bara att ta av vid nästa mack och fylla på olja. Inga problem, det löser sej. Mmmm… med hjälp av två män och en poligriptång….Ahhh…vi fick inte av oljelocket. Förbaskade skit… bilen var skitig och ag också efter hand som vi slet… Vi fick haffa två män som just hade anlänt till macken. Trodde män var starka ; ))). Men inte heller de fick av det där locket, så de gick in och lånade en tång.  Det tog en halvtimme att fixa det. Det satt hårt….Men det fanns väl en mening med det också, men vad är inget att forska i…

Och bilen fick sin olja, då blev lilla Mercedes glad och har varit tyst och snäll sen dess. Alla kom hem helskinnade.

Vi brukar ha tjejkvällar då och då. Vi är ett gäng här på vår gård som brukar träffas och äta och dricka lite gott. Via facebook fick vi veta att det skulle göras en dokumentär om kareoke i fjol.

Ett tv-team skulle under hösten hänga med karaokegrabbarna ut och filma deras jobb och vardag och varannan helg… Denna serien visades på Svt-play först och uppmärksammades sedan av Svt-Malmö. Det var stort tyckte alla… Serien blev nominerad till krisatallengalan….Herregud, vem kunde ana detta. Jag kände mej lycklig för allas skull.

Sedan skulle det bli en säsong 2, ohhhhh, va spännande att få vara med om en inspelning till. Men nu skulle Svt-Malmö ha hand om allt, men med samma filmteam.

Det blev inte riktigt samma stuk som sist. Mången gnäll och skäll. Men det löste sej så småningom med ett flertal möte som följd.

Folk kom överallt ifrån och alla ville sjunga. Trångt och bökigt ibland, men det löste sej efter hand med allt tycker jag.

Alla blev väl inte vänner med alla, men inte långt ifrån.

Det snackades om att det skulle behövas någon som tog hand om våra gäster, gamla som nya vid ankomsten till Milano.

Det tyckte dem var en bra idé.

Då fick jag den stora äran att bli ”denna där” värdinnan.

Jag fick en fin tröja med namn och namnskylt och allt…. Jag kände mej onekligen stolt att jag fick vara en del av karaokegänget.

Jag gick runt å kvällarna och talade med folk. Och Kareokekramarna det var det viktigaste av allt och de fick absolut inte förglömmas.

Folk gillade detta…

Jag har fått flera nya vänner och det värmer mitt hjärta. De kommer från hela Skåne och överallt ifrån. Jag blir varm i hjärtat av allt, bara tanken på det.

Sedan hade vi gästdommare det blev ju lite pirrigare för de tävlande. Men allt flöt på…

Vi fick träffa Anna Book, Kikki Danielsson, Linus Svenning, Tommas Di Leva, Lasse Holm och Ingela ”Plin” Forsman. Sanna Nilsen var inom en kort sväng och lämnade ut det stora priset, som vinnaren skulle få sen…

Filmnissarna smyger runt med sina kameror och det filmas i alla vinklar och vrår, men, det var inget man tänkte på. Man vänjer sej... Vid ett tillfälle fick jag "mygga " på mej, en sån liten mikrofon. Deeeeeeet ar inte alltid man tänkte sej för, där inte... Jag fick bara den gången, hi hi...

Jag sticker säkert fram nyllet lite här och var. / Linslusen jag.

Nu var det längesedan jag var inne och skrev något, så nu tyckte jag det var på tiden. Det har varit full rulle med lite av varje.

Jobbet har väl varit det viktigaste...

Vi brukar ha tjejkvällar då och då. Vi är ett gäng här på vår gård som brukar träffas och äta och dricka lite gott.

Via facebook fick vi veta att det skulle göras en dokumentär om kareoke. Ett tv-team skulle under hösten hänga med karaokegrabbarna ut och filma deras jobb och vardag varannan helg.

Då valde de ett ställe i Klippan som heter Milano, som de brukar spela på. Det skulle bli tror jag sammanlagt 10 lördagskvällar, med tävlingar och slutligen en final som kommer att gå avstaplen den 24 januari 15.

Eftersom min kära granne och hennes kompis har varit ute på sådant rättså mycket så beslöt vi oss för att gå dit och kolla läget.

Sagt och gjort....

Det var ju så skoj, tra la la...Efter ett tag satt man och bläddrade i boken om där var någon passande melodi, och det fanns det ju. Det finns något för alla...

Efter en stund blev grannen presenterad och gjorde en lysande insats.

Alla kan ju sjunga sejer dom så efter en stund tog även jag ton.

Filmnissarna smyger runt med sina kameror och det filmas i alla vinklar och vrår, men

det tänkte man inte på dåååå....

Två stycken går till final och två blir valda som kvällens artister varje gång.

Där var en kille som sjöng så himla bra, så jag sa att nu kan alla gå hem...

Jaha då blev klockan 00,00 och då utser en särskild jury vinnarna.

Grannen gick till final utan pardon.

Och sen var det kvällens artister, och jag blev en av dem, ahhhhhhhhh...

Jag tyckte inte att jag var så lysande, men det tyckte juryn. Inlevelse och div detaljer hade de gått på osv...

Naturligtvis blev jag jätte glad för det. När vi skulle fram och ta emot priser och sådant så fick man fylla i lapp med namn och lite uppgifter.

Sedan kom Johnny och frågade om filmnissarna fick intervjua mej och de skulle ringa efter någon dag och bestämma tid o plats.

Jo, men nu var det ju lite spännande, nyfikenheten tog över så sagt och gjort...

Efter någon dag så ringde Mattias upp och frågade om allt mellan himel och jord kan man seja.

De ville komma och filma också, lite på jobb och lite hemma.

Då fick jag ju gå till chefen först och fråga om det gick bra att de sprang runt bland kunder och hela den biten.

Jo, det gick ju bra att få i stånd det. Jag vet ju vad han tänkte....

Jag fick en liten mygga på mej och batteri. Då filmade de lite när jag gjorde vid maten, jag gick och snackade med folk som bowlade och lite sådant. Filmnissarna var överallt i lokalen så man tänkte inte på stohejet, då.

Men efteråt, men gud...hur snackade jag, hur tänkte jag. Jag pratade på som vanligt och tänkte inte så mycket på hur det kommer att låta i andras öron. Men det är nästan försent att ångra sej nu...Har bett dem radera lite.

När jag skulle hemåt så filmade de utgång och tills jag satte mej i bilen. Fick lite dirrektiv hur jag skulle gå ut och de gjorde tecken. 

Fin var man ju då rakt inte då man kom dirrekt från jobb och det hela. Vad ska folk tro, ohhh, vad har ja gort. Men d et struntar jag i. Jag är jag.

Väl hemma här så visade det sej att de varit inne på fb och kollat och där fick de syn på min hemsida, och blev väldigt nyfikna på min hobby som medium. Jag skulle ha en klient...och de frågade om de kunde få en liten titt på det. Väldigt nyfikna var dem på detta.

Dagen efter var det kareoke i gen och vi var där, tjohoo....Nu var vi redan insyltade tyckte vi.

När vi kom dit, så kramade filmnissarna om oss, och tackade för dom fått vara med mej en eftermiddag. Mycket, mycket trevliga killar.

De ville intervjua mej i gen, och höra vad jag hade för taktik nu inför kvällen. Jag har ingen...jag gör allt för det är jäkligt skoj, häftig grej att dom är där.

Skulle jag råka på at gå till final, så är det dubbelskoj, verkligen. Denna kväll blev det inget bra alls för min del. Förkyld och missade introt..magplask . Grannens kompis gick till final denna kväll. Men, kvällen gick ju vidare......Ska jag göra något sånt offentligt så ska det vara bra.

Så i lördags var det dax i gen och det var mycket folk och jag gjorde mycket bra i från mej, tycker jag. Men det gick inte hela vägen...Mitt val av melodier, kanske??? Jag har varit ute och sjungit i många år och tar de gamla låtarna för de känns trygga. Man ska ju ha känsla också för det man framför, det blir bäst då.

Jag har frågat min pendel...vi får se om den har rätt eller fel. Det får ni reda på senare...

Ha d gott så forts jag min lilla berättelse när det är över....Kraaaaaaaaam

Nu har jag inte skrivit på jättelänge. Det är inte mycket att skriva om när man bara jobbar hela tiden.

Nu kommer allt returaktiv och slår en rakt i ansiktet.

Jag är inte arg, ledsen och ser mej inte som något sort offer. Det är inte synd om osv...

jag vill bara berätta vad som händer om man inte lyder sin kropp och knopp.

• Lättretlig och ont överallt.
• Orken tryter.
• Fokuseringen noll.
• Mer än tre bollar i luften = Hjärncellskollition
• Minnet sviker en

Du ska lyssna på din kropp, är man trött så får man faktiskt vila eller lata sej.

Är du en som jobbar och jobbar alltid och aldrig kan vara still. Tillåt dej själv att vara fri från sysslor o måsten i bland, och sätt ner foten och lär dej seja nej.

Det har jag inte lärt mej och därör känner jag till allt detta. Men, jag har ett problem...Jag har inte gjort vad jag lovat denna helgen. Någon kommer att bli avig...det börjar varva upp, stressen innom mej. Men jag har lärt mej att skita i vad andra tycker och tänker. Ber de om något så får det ta den tid det tar. Det är svårt, för det gnager i en.

2 ggr har jag kivat med chefen, så han höjde faktiskt rösten lite. Då blev man ännu argare. Det är inte lönt att tjaffsa med han.

Allt tar lite tid att göra på jobb för vi får göa allt för hand, från grunden. Vi vinner på det i längden, men det är slitigt. Mycket ont i händerna på kvällarna.

Nu tänker jag inte skriva mera i dag, och sen vill jag tilläga igen att jag ser mej inte som ett offer eller tycker synd om mej själv. Jag är tvärtom glad för att jag har fått insikt om saker och ting.Kraaaaaaaam.........

Ni får gärna ställa frågor ang det här om ni vill...

Ja, halleda....sanningen kommer alltid fram på ett eller annat vis

Den 5 juni tog ju min son studenten som jag berättade förra gången jag skrev här. Den 9 började han jobba i Hyllinge. Första veckan fick vi köra honom dit, så fick han ta bussen hem. Han börjar kl. 06, så lite jobbigt var det allt. Men jobba måste man. Veckan därpå jobbade han eftermiddagsskift. Perfekt för hans del, för den veckan hade han uppkörning. Den klarade han galant och kunde glatt köra själv till sitt jobb.Är så glad för hans skull, och att han slipper mitt tjaaaaaaaaaaaat.

SANNINGEN, ja.. Eller rättare sagt en förklaring. Det var ju det jag skulle komma till...Det var ju studenten då. Vi hade festen på bowlinghallen i Klippan där jag jobbar, så jag lånade resaurangen och allt som hör därtill. Efter festen skulle det ju diskas, städas av och alla saker och mat skulle packas ner och tagas med hem. Allt tog ju sin lilla tid...Hade hjälp till en början med disk och sådant av min snälla moder, men tyckte synd om henne så jag skickade hem henne. Hon var också trött efter dagens bestyr, och hade redan hjälpt till så mycket tyckte jag.

Gästerna gick nog vid 23.00 ca.

Klockan var lite i 02 när jag var klar, med nästan allt. Det var jättemörkt på hela industiområdet. Finns lite gatulampor, men dom lyser ju knappt upp sej själv. Jag pratade lite med mej själv så det var lugnt....Jag lastade in mina grejor i lilla bilen. Lade alla blommor försiktigt i en sopsäck, och en med sonens presenter och några andra kassar. Minns att jag tänkte, ser någon detta här så tror dom att det är en tjyvabil....mmmmmmmmm, den var knökafull.

Så skulle jag då äntligen få köra hem Då såg jag en man i backspeglen, han gick precis bakom min bil. Jag höll väl andan en liten stund. Han tittade inte åt mitt håll vad jag kunde se. Sen gick han vidare uppåt vägen och stog där en stund. Han skulle se vart jag tog vägen o vise versa.  En gäst lät sin bil stå kvar, så....man vet ju aldrig. Men men....

I kväll ringde telefonen....Det var den mystiske mannen.

Han berättade att han var ute och gick den natten, för han kunde inte sova. Men han hade gått och tänkt på detta konstiga han sett vid bowlingen 02.00 på natten den 5-6/6. Det var ju två bilar varav en person lastade o lastade in allt vad den kunde i en förmodliggen polskreggad bil, fick han för sej. Därför gick han bakom bilen för att kolla reg. Den var visst svensk . I telefonen hade han polisen som också tyckte det var mysko. poliserna frågade om han vågade gå och kolla, de var i närheten om det behövdes. Polisen hade vid det laget fått upp alla uppgifter om min bil och mitt företag på datan. Då kom killen på att jag även jobbar som kock där och polisen sa till honom att det troligen hade varit fest där eftersom det var student osv..... Nu ville han stilla sin nyfikenhet och frågade om det hänt något på bowlinghallen då vid den tiden och berättade i detalj allt jag gjort inne och ute...Trött som en apa var man vid det laget och tur jag inte såg honom när han kollade in genom fönstret, för då hade det nog kommit  en matsked tunnt.....Va då skuggad!

Sanningen kommer alltid fram på ett eller annat vis